Att lyckas med squash

Nej, jag har förstås ingen aning om hur man lyckas med squash. Eller aningar har jag väl, men att gå från teori till praktik visar sig ibland svårare än väntat.

Första året vi testade squash frösådde jag och fick upp alldeles för många plantor för ytan de skulle växa på. Det gjorde nu inte så mycket, för sniglarna gjorde processen kort med de flesta plantorna. Kvar blev ändå några stycken som växte och frodades men som inte fick någon frukt trots riklig blomning. Olika han- och honblommor, påpekade bekantskapskretsen, och så småningom dök det upp squashar, både många och stora. Lätt som en plätt! Sedan dess har vi odlat squash med varierande framgång, ibland från frö, ibland köpta plantor. Ibland är det begripligt att det går sådär, ibland fattar jag inte alls varför de inte vill.

Förra året hade jag fyra plantor, som trängdes med varandra och med jordgubbarna bredvid. Skörden blev OK men inte mer än så. Lite väl trångt, tänkte jag, höll igen och köpte bara en planta i år. Glömde helt han- och honblommor och att det kanske är större chans till befruktning med åtminstone ett par plantor. Så jag har förväntansfullt sett fruktkroppar börja växa, för att sedan nesligen ruttna bort, något de tydligen har tendens att göra utan befruktning. Det är ju ganska logiskt att en växt inte 'vill' slösa energi på en fruktkropp som inte bidrar till fröspridning. Men frustrerande. Och gitter man inte pensla squashblommor på egen hand utan vill lita till pollinatörerna som tumlar runt i blomsterrabatterna får man kanske stå sitt kast. Men nästa år blir det två squashplantor, placerade i det trädgårdsland som är närmast rabatterna med blommor som lockar pollinatörer. Så får potatisen flytta tillbaka till trädgårdslandet i det, ur pollinerarperspektiv, kanske mer ökenartade gräshavet. Kanske får vi mer squash då. Kanske lär jag mig den hårda vägen något mer om vad som krävs.

Ogräs, ogräs, ogräs

Nyrensat

Något som brukar växa över förväntan hos oss är ogräs. Inte så ovanligt, men ibland har jag känslan av att vi har ett ovanligt rikt utbud. Vi har kirskålsängen i en ände av tomten, som vildsvinen med ojämna mellanrum går lös på. Där jobbar även ryssgubbe och gullris på att etablera sig tillsammans med ett och annat kungsljus. Kirskålen har dessutom intagit en blomrabatt plus ena trädgårdslandet i samarbete, eller möjligen konkurrens, med kvickrot. I en rabatt på framsidan av huset har vi mängder av rölleka, lite maskros och några icke identifierade gräsarter, utöver de växter vi själva satt dit. I det andra trädgårdslandet frodas svinmålla och åkervinda, bland rhododendronen brännässlor och gurkört, och i den lutande rabatten där perennerna redan för en tuff kamp mot den hämningslösa syrénen är det bland annat vitklöver och nate. Jag har inte en ogräsfri trädgård som idealbild, men jag vill gärna att mina planterade växter överlever mer än en säsong utan att kvävas. Och jag vill helst inte ägna all trädgårdstid åt ogräsrensning.

I våras läste jag tips om att lägga kartong och täcka med flis, om det nu var som gångar eller runt rabatter, för att hålla ogräset borta. Värt att pröva! Med nyinförskaffad kompostkvarn köpt på Blocket, och mängder av grenar att tugga i bitar efter utglesning av syrénhäcken, försökte jag mig på en barriär runt det kirskålsinvaderade trädgårdslandet. Det var fint ett tag. Men ganska snart tog sig kirskålen upp genom kartong och flis och det var svårt att hålla kanten mellan flis och gräsmatta nerklippt - antingen hamnade flisen i gräsmattan eller så blev det en gräs- och ogrässträng kvar oklippt. Nästa delprojekt blir därför att successivt plantera 'fjärilsväxter' i flisen, så blir det mindre yta för ogräset. Men jag känner mig en aning lurad när det tydligaste resultatet är att jag utökat ytan som jag behöver rensa ogräs på, jämfört med förra året...

Inte fullt så prydligt

Skörd i ental

En del saker i trädgården lyckas vi bra med. I år har vi haft ett sockerärtsår och håvat in en massa sockerärtor. Potatis får vi också rätt mycket. Men ofta blir det en ganska liten skörd av det vi odlar. Vi är långt ifrån självförsörjande på grönsaker, frukt och bär, och när jag räknar de amerikanska blåbären och äpplena räcker det om inte med ena handens så i alla fall med två händers fingrar (två blåbär och fem äpplen sitter kvar på busken respektive trädet). Det här blir alltså inga rapporter om hur man enkelt kan ersätta alla inköp från frukt och gröntavdelningen i affären. Tvärt om är det en himla tur att inte hela familjen ska klara året på våra begränsade skördar. Det hade varken vi eller mina nerver överlevt!