Ekonomer verkar ofta vilja att tillväxtkurvor ska peka brant uppåt, utan större hänsyn till resursbas eller faktiskt konsumtionsbehov. Tillväxten är allt. I odlingssammanhang är tillväxt också ofta positivt, det är ju något av poängen med odling, att det växer. Om man nu inte fokuserar på bonsaier. Och de vattniga bifftomaterna, grönsaksproducenternas motsvarighet till de stackars Belgian blue-kreaturen, talar ju lite emot tillväxtmantrat Men annars suktar nog många med mig efter överdådiga trädgårdar där grönsakerna växer problemfritt och blomsterrabatterna mer påminner om en paradisisk djungel. Men ibland får man vara försiktig med vad man önskar sig. Det är inte för inte det är ett återkommande tema i litteraturen med växtlighet som växer sig över alla breddar. Trollkarlens hatt (Tove Jansson) är ett exempel, och jag är rätt säker på att det finns fler även om jag inte kommer ihåg dem just nu, annars skulle det ju inte vara ett återkommande tema...
Förra sommaren gav jag upp de gamla jordgubbsplantorna som hade drunknat i kirskål, och satte några nya i ett icke kirskålsinvaderat hörn. Prydliga rader, gott om plats mellan plantorna, tyckte jag som har lång erfarenhet av tjurigt växande jordgubbar. Men det här hörnet verkar vara rikt på näring som jordgubbarna gillar. Dessutom revar de sig. Det var ingen nyhet i sig, men att de revar sig så ofantligt var en överraskning. Nu har jag ett litet hav av jordgubbsplantor utan tillstymmelse till ordnade rader. Jordgubbsproduktionen har hittills varit ganska begränsad, om än inte obefintlig, men plantornas tillväxt är det inget fel på och det får väl vara gott nog. Så småningom kanske jag lyckas bringa lite reda i kaoset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar