Egentligen har jag gått och tänkt på en fortsättning på det blogginlägg där jag nämnde mordet på den franske läraren Samuel Paty och ett par DN-artiklar, och där jag bara aviserade att jag inte håller med om allt. Det har känts lite otillräckligt att inte utveckla vad jag tyckte var läsvärt och vad jag inte håller med om.
Men bortsett från att ämnet är komplext och kräver mer tid än vad jag har för stunden är det just i dag också lite svårt att koncentrera sig på något annat än USA. Jag tänker inte ens försöka bidra till den enorma mängd texter som diskuterar valet i USA sönder och samman, utan nöjer mig med att konstatera att jag hoppas innerligt att det inte blir fyra år till med Trump. Jag önskar mig politiker som gör det möjligt att blicka framåt, som inte är destruktiva och som tar stora frågor på stort allvar, om det så är klimatet, covid 19, jämlikhet eller något annat viktigt. Om jag vågar tro att Biden/Harris kan leverera detta vet jag inte, men jag är säker på att Trump/Pence absolut inte kan det och att fyra år till med dem blir fyra bortkastade och nästan oöverblickbart långa år.
Helt osökt kom jag att tänka på den gamla ramsan:
Jag har inte källkontrollerat, så jag är inte säker på att jag fått till den helt korrekt, men ungefär så. Och den här valdagen/valnatten tycker jag på något sätt att den passar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar