Vitlöksfrossa

Det kanske är lite att ta i att kalla två sorters vitlök för vitlöksfrossa men när man (läs jag) inte ens har kommit ihåg att sätta vitlök på flera år, och det är typ andra eller tredje gången i livet jag investerat i utsädesvitlök känns det ändå lite extravagant. Det har inte varit pga några principer jag undvikit att köpa särskild vitlök att sätta. Först visste jag nog inte ens att det fanns, även om det kan tyckas rätt uppenbart att finns det sättpotatis och sättlök av allehanda slag bör det också finnas sättvitlök. Sedan handlar det som vanligt om min brist på framförhållning; när jag inser att ja just det, det är på hösten vitlök sätts har jag tagit vad som finns till hands i skafferiet vilket med lite tur är några klyftor ekologiskt odlad vitlök från standardmataffären. (Ekologiskt odlad är den alltid men det är inte alltid vi har så mycket hemma. Vitlök har strykande åtgång om jag får bestämma. Och det får jag ganska ofta.)

I år trillade i alla fall poletten ner i tid. Med siktet inställt på påskliljorna fick jag en skymt av vitlökslådorna i plantskolan och slog till på två sorter, som jag redan glömt vad det är för några. En gick i alla fall lite i lila och den andra gjorde mer skäl för namnet. I helgen tog jag också det avgörande steget och fick ner dem i jorden, efter att jag tagit upp de sista morötterna, några ytterst enstaka rödbetor vilka utgjorde hela skörden samt hittat en dittills oupptäckt gurka. Sedan fick jag det mesta av höstgrävningen gjord av bara farten. För säkerhets skull markerade vi vitlöksplanteringen med pinnar så kanske vi även i vår minns varför just den ytan ser misstänkt jämn ut. Och om inte annat finns det ju dokumenterat här.